Under senare tid har PFAS blivit ett av de mest omtalade ämnena inom området för kemikalieefterlevnad. På grund av sin unika kemi och sina egenskaper – ofta kallade ”evighetskemikalier” – har dessa ämnen använts inom en mängd olika branscher och kan återfinnas i ett brett spektrum av produkter, material och industrier, både som avsiktligt tillsatta ämnen och som spårföroreningar. Myndigheter världen över arbetar nu intensivt för att begränsa, rapportera och i slutändan fasa ut deras användning.
I denna artikel ger vi en översikt över vad PFAS är, varför de spelar roll, vilka nuvarande och kommande juridiska skyldigheter som finns, och vad företag kan göra redan idag för att följa regelverken och förbereda sig för framtiden.
Vad är PFAS?
PFAS står för per- och polyfluorerade alkylsubstanser. Det är en grupp persistenta organiska ämnen som alla består av en kolkedja där väteatomerna helt eller delvis har ersatts av fluoratomer.
En sak som de alla har gemensamt är att de är mycket stabila kemikalier och att de är helt syntetiskt framställda. De förekommer alltså inte naturligt i miljön. Denna kemiska stabilitet är också det som ger dem sina användbara egenskaper, då de är kända för sin vatten-, olje- och värmebeständighet. Samma egenskaper som gör PFAS användbara i produkter som non-stick–kokkärl och vattentäta kläder gör dem också mycket svårnedbrytbara i miljön och i människokroppen.
Definitionen av PFAS
Definitionen har utvecklats avsevärt över tid inom olika tillsynsmyndigheter och internationella ramverk, vilket speglar den växande vetenskapliga förståelsen och de regulatoriska behoven.
Tidiga definitioner benämndes löst som perfluorerade kemikalier, fluorerade organiska ämnen eller högfluorerade föreningar. Fokus låg främst på PFOA och PFOS, eftersom dessa var de mest studerade PFAS-ämnena.
Idag följer, använder eller hänvisar de flesta tillsynsmyndigheter och regelverk till OECD:s definition från 2021:
Denna definition är strukturbaserad, bred och avsedd för regulatoriska syften och för användning i kemikalieförteckningar. Enligt vissa källor omfattar den cirka 24 miljoner strukturer i kemikalieregister.
Trots detta utgör PFAS i de flesta regelverk en mycket stor familj av syntetiska fluorerade kemikalier – som omfattar långt över 10 000 ämnen – inklusive välkända substanser som PFOA, PFOS, PFHxS och GenX.
Varför är PFAS ett problem?
PFAS har ett mycket brett användningsområde och kan idag hittas nästan överallt i miljön, och förekommer i kropparna hos nästan alla människor. Enligt vissa uppskattningar har mer än 20 miljoner människor i Europa exponerats för dricksvatten med PFAS-nivåer över de säkra gränsvärdena. De kallas också för ”evighetskemikalier”, ett uttryck som främst används i media, eftersom de aldrig bryts ned och förblir kvar i människokroppen.
Dessa ämnen är extremt persistenta och ansamlas i jord, vatten och levande organismer. Vissa ämnen har kopplats till allvarliga hälsoeffekter såsom cancer, lever- och sköldkörtelsjukdomar samt utvecklingsstörningar. Deras omfattande förorening har lett till mycket höga saneringskostnader och ökade juridiska risker.
Lagkrav och begränsningar
PFAS är för närvarande föremål för intensifierad regulatorisk granskning världen över. Inom EU är flera PFAS-ämnen (såsom PFOA, PFOS och PFHxS) redan förbjudna enligt REACH och POPs-förordningen. Ett omfattande begränsningsförslag som täcker tusentals ämnen är för närvarande under utvärdering hos ECHA.
I USA har EPA fastställt nationella gränsvärden för PFAS i dricksvatten och klassat PFOA och PFOS som farliga ämnen enligt CERCLA, vilket medför skyldigheter kring sanering och rapportering. Globalt fortsätter Stockholmskonventionen att lägga till nya ämnen på sin lista över persistenta organiska föroreningar.
Nedan följer en lista över de viktigaste regionala regelverken som företag bör bevaka och, där det är relevant, uppfylla.
Internationell nivå / traktatnivå
Stockholmskonventionen (POPs): Flera undergrupper är redan listade som persistenta organiska föroreningar (POP). PFOA (och relaterade ämnen) samt PFHxS (och relaterade ämnen) är upptagna på listan, och konventionen har även övervägt ytterligare ämnen (långkedjiga PFCA:er) för inkludering. En listning innebär vanligtvis krav på eliminering eller utfasning för de anslutna parterna.
Europeiska unionen
Befintliga åtgärder: Vissa PFAS-ämnen (t.ex. PFOA och vissa långkedjiga PFCA:er) är redan begränsade enligt EU:s regelverk (REACH / POPs-förordningen), och ytterligare begränsningar (t.ex. för brandsläckningsskum) har nyligen antagits.
ECHA / REACH – förslag om gruppbegränsning: År 2023 lade ECHA fram ett omfattande förslag om gruppbegränsning av ”alla PFAS” (tillverkning/import/användning) enligt REACH. Efter granskning av över 5 600 synpunkter från intressenter publicerade ECHA den 20 augusti 2025 ett uppdaterat begränsningsförslag. Detta förslag genomgår nu åter en offentlig konsultation och ECHA samt medlemsstaterna har utökat omfattningen; det inkluderar nu ytterligare åtta sektorer såsom tryckning, tätningar, maskiner, medicinteknik, militär användning, explosivämnen, tekniska textilier och bredare industriella användningar.
För att minimera utsläpp av PFAS föreslås tre olika begränsningsalternativ (RO – Restriction Options):
- RO1: Totalt förbud mot alla användningar med en övergångsperiod på 18 månader.
- RO2: Förbud med tidsbegränsade undantag (6,5–13,5 år) för specifika användningar – för användningar där det finns tillräckligt starka bevis för att lämpliga alternativ inte skulle vara tillgängliga vid ”ikraftträdandet” (kallat låg substitutionspotential).
- RO3: Fortsatt användning av PFAS med strikta utsläppsgränser eller ytterligare utsläppskontroller för att öka effektiviteten hos en RO2.
Företag som säljer produkter inom EU bör dock utgå från att restriktionerna kommer att skärpas och förbereda sig för successiva förbud och undantag för så kallade ”väsentliga användningar”.
USA
Reglering av dricksvatten och klassificering som farliga ämnen: EPA fastställde nationella primära dricksvattenstandarder (MCL-värden) för flera PFAS under 2024 och har klassat PFOA och PFOS som farliga ämnen enligt CERCLA (Superfund) — vilket möjliggör strängare krav på rapportering, sanering och ansvar. EPA har även använt befogenheter enligt TSCA för att införa rapporteringskrav och andra åtgärder. Dessa beslut skapar skyldigheter för tillverkare, importörer samt verksamheter inom vatten- och avfallshantering.
Andra nationella/regionala åtgärder (exempel)
Stockholmskonventionen i andra länder/regioner: Den nationella implementeringen av listningar (t.ex. förbud/kontroller av tillverkning och användning av listade ämnen) är vanlig.
Australien/Nya Zeeland, Kanada, många amerikanska delstater samt flera asiatiska jurisdiktioner har aktiva handlingsplaner, förbud för vissa användningar (framför allt AFFF-brandsläckningsskum), rapporteringskrav och regler för sanering av förorenade platser. Tillsynen utvecklas snabbt — företag måste följa de lokala reglerna i de marknader där de verkar eller hämtar material.
Sverige är ett av de ledande länderna inom EU när det gäller att driva på för striktare regleringar. Som medförfattare till EU:s PFAS-begränsningsförslag spelar Sverige en central roll i arbetet med att ta fram REACH-begränsningsdossiern. Kemikalieinspektionen (KEMI) har publicerat detaljerad vägledning om den uppdaterade begränsningsdossiern – vägledningen hittar du här.
Frankrike har dessutom valt en tydlig och självständig väg med sin egen nationella PFAS-lagstiftning, och positionerar sig som en europeisk föregångare. Tidigare i år antog Frankrike en nationell lag (Lag nr 2025-188) som går längre än EU:s åtgärder. Lagen inför ett förbud mot PFAS i konsumentprodukter (t.ex. kosmetika, textilier och skidvalla) från januari 2026. Vidare föreskrivs ett utvidgat förbud för alla textilier till år 2030, med begränsade undantag, strikta utsläppsgränser för industriellt avloppsvatten och obligatorisk PFAS-övervakning i dricksvatten. Slutligen införs kraftiga ekonomiska sanktioner för PFAS-utsläpp för att stimulera eliminering.
Sammanfattningsvis går tillsynsmyndigheter världen över från att hantera enskilda PFAS-ämnen till att begränsa grupper eller större användningskategorier. De flesta regleringar är fortfarande under utveckling eller har ännu inte trätt i kraft. Räkna med fler förbud, rapporteringskrav, skyldigheter att sanera förorenade platser samt upphandlings- och sektorsspecifika förbud (t.ex. textilier, material i kontakt med livsmedel och brandsläckningsskum).
Var hittar man PFAS?
Per- och polyfluoralkylsubstanser har tillverkats sedan 1950-talet och används i en mängd olika varor och kemiska produkter. De har använts tack vare sina eftertraktade tekniska egenskaper, som i vissa fall fortfarande är unika. Därför är det tyvärr inte alltid möjligt att hitta lämpliga ersättningsämnen för vissa användningsområden.
Många PFAS stöter bort olja, smuts och vatten, vilket gör dem idealiska för användning i förpackningar, oavsett om det gäller papper, textil eller läder. Många fungerar också som tensider och används därför i exempelvis rengöringsmedel, färger, vaxer och kosmetika. Vissa ämnen används i brandsläckningsskum för att släcka bränder med brandfarliga vätskor. PFAS kan snabbt bilda en tunn film mellan skummet och den brinnande vätskan.
De används också i elektronik, bland annat i smartphones, solceller och till och med medicinsk utrustning.
På grund av deras höga motståndskraft mot nedbrytning av yttre faktorer som ultraviolett ljus, andra kemikalier eller höga temperaturer betraktas PFAS som mycket effektiva ämnen. Detta innebär också att endast låga koncentrationer ofta behövs för att uppnå önskad funktion i en produkt.
Även återvunnet material och produktionsutrustning kan bli sekundära PFAS-källor. Eftersom de kan migrera och kontaminera produktionslinjer är oavsiktlig korskontaminering (t.ex. PFAS som överförs till icke-PFAS-produkter via utrustning, oljor eller återvunnet material) också en erkänd risk i leverantörskedjan.
Hur kan företag agera?
Europeiska unionen utvärderar för närvarande ett omfattande begränsningsförslag inom REACH, vilket skulle kunna begränsa användningen av PFAS avsevärt inom många industrisektorer. Detta regulatoriska momentum gör det nödvändigt för företag att agera redan nu.
Det första steget är att förstå var PFAS används inom organisationen. Företag bör börja med att identifiera och dokumentera dessa ämnen i sina material, formuleringar och leverantörskedjor. Att genomföra en inventering av PFAS-innehållande produkter är det första juridiska och praktiska steget mot efterlevnad.
Detta steg omfattar vanligtvis:
Granskning av säkerhetsdatablad (SDS) och teknisk dokumentation*.
Dialog med leverantörer för att få detaljerad information om kemisk sammansättning.
Användning av kemikaliehanteringssystem för att flagga PFAS-innehållande ämnen.
* Säkerhetsdatablad (SDS) är en användbar utgångspunkt för att identifiera PFAS, men de har sina begränsningar. Många av ämnena är inte klassificerade som farliga och kan därför saknas i SDS, särskilt om de förekommer i låga koncentrationer (under tröskelvärden) eller om de anges under vaga termer som ”fluorerade föreningar”. Att enbart förlita sig på SDS kan därför leda till en ofullständig identifiering, och företag bör komplettera dem med leverantörsfrågor och riktad analys.
När PFAS väl har identifierats bör företagen därefter bedöma:
Exponeringsrisker för arbetstagare, konsumenter och miljön.
Regulatoriska risker, inklusive nuvarande och kommande begränsningar.
Reputationsrisker kopplade till användningen av PFAS.
Strategier för substitution och utfasning:
Beroende på företagets ambitioner och mål kan organisationer välja att gå ett steg längre och ta fram strategier för substitution och utfasning. När substitutionsbedömningar genomförs kan företagen undersöka säkrare alternativ och i slutändan välja att använda dessa.
Ett annat alternativ kan vara att samarbeta med leverantörer och reformulera produkter. Slutligen kan ett stegvis substitutionsprogram, anpassat till regulatoriska tidslinjer, hjälpa företag att på längre sikt bli PFAS-fria.
Parallellt med detta steg kan utveckling av interna policys samt utbildning av medarbetare och leverantörskedjan om risker och säker hantering vara till stor hjälp.
Företag bör dessutom arbeta nära sina leverantörer för att få in deklarationer, uppdatera SDS:er och säkerställa korrekt avfallshantering. Där användningen av PFAS är oundviklig bör den väsentliga användningen dokumenteras och företag bör ligga steget före kommande utfasningsdatum.
Att inrätta en intern arbetsgrupp inom företaget för att hantera regelefterlevnad, substitution och kommunikation kan vara mycket värdefullt. Där det är möjligt och relevant rekommenderas det starkt att anlita ackrediterade laboratorier för analytiska tester och att föra dokumentation som visar att tillbörlig aktsamhet (due diligence) har följts. Slutligen bör ni noggrant följa den regulatoriska utvecklingen — regelverket förändras snabbt, och proaktiv hantering är det bästa juridiska skyddet.
Har du några frågor? Vi finns här!
Våra EHS-konsulter har bred erfarenhet kring arbete med säkerhetsdatablad och finns här för att hjälpa er att öka säkerheten och följa lagkrav. Vi erbjuder även utbildningar inom miljö- och arbetsplatslagstiftning, REACH, kemikaliehantering och riskbedömning.
Tveka inte, utan mejla oss direkt på consulting@intersolia.com eller via knappen nedan.
